Ropningarna var i många fall totalt skoningslösa – mot åhörarna och deras leverne och klädsel och utseende. Orden var ofta mycket brutala. Men på sitt sätt var det naturligtvis en avspegling av den råa verklighet fattigfolket levde i. Många av roparna gick till attack mot rådande samhällsnormer – inte minst när männens kopiösa drickande.

Kopiöst drickande som måttlöshet

Siffran 46 liter brännvin per invånare och år har nämnts. Troligen är det en överdriven siffra, som nykterhetsförespråkarna förde fram i propagandan. Konsumtionen var nog väsentligt lägre, men likafullt illavarslande.  Medelåldern för de 1,2 miljonerna svenskar var skrämmande låg. I genomsnitt levde varje svensk endast 42 år ! Hundra år senare är den 30 år mer!

En lång rad orsaker fanns naturligtvis till den fruktansvärt låga medelåldern – död i barnsäng för både moder och barn var vanligt, sjukdomar så klart, skador i arbetet som aldrig fick någon tillsyn, men också dålig mat, urusla boendeförhållande och som spetsen på eländet – alkoholkonsumtionen.

Flärden som orättfärdighet

Det var också många ropare som ropade ut och förfasade sig över människors högfärd. De ropade mot smycken och håruppsättningar och guldföremål som folk hade på sig som lyssnade. Roparna var fattiga människor och de ansåg att de rika var orättfärdiga när de smyckade sig. Roparna ropade också att man skulle lämna ifrån sig sina smycken eftersom det var en ”styggelse”. De menade att bibeln var för en enkel livsstil.

Ropen för förändring

Förutom de rent religiösa motiven i roparnas rop var de framförallt rop för förändring av hela människan. Det yttre drickandet och högfärden pekade på en inre tomhet som skulle fyllas genom att söka sig till Gud. Så gott som samtliga ropare ropade på olika varianter av detta tema.

Då Lena Chatarina Svensdotter från Källberg var 11 år berättas det om henne att ”hon har under tre veckor haft ryckningar och spasmer och börjat predika. Det kom mycket folk från alla håll för att höra henne. Hon ropade mot brännvin, röda kläder som var djävulens livfärg, mot pärlband, kammar i håret och mot guld och silver som prydnader”.

Källa: Systembolagets Historia, Högsåsenföreningen, Roparna : varför kunde de inte tiga?