Det berättas om en kvinna som bodde ensam i en stuga i Tivedskogen nära sjön Unden. Stugan som hon ropade och bad i låg också nära Örebro stad på gränsen mellan Örebro län och Skarborgs län. I hennes stuga samlades människor till bibelläsning och bön. Det hände ofta att så många kom så de fick samlas ute i det fria. Folk visste om denna samlingsplats och kom långväga ifrån för att lyssna på kvinnan.

Förföjelse

Länsman hade fått reda på detta och kom tillsammans med fjärsman och andra ridande beväringar ridande till stugan och fängslade gumman och bötfällde de som hade lyssnat. Kvinnan fördes till fängelset i Örebro. Här fick hon sitta tillsammans med andra kvinnor som gjort grova våldsbrott. Hon fick sitta fängslad i sex veckor på vatten och bröd.

I Fängelset

När hon en kväll bad och sjöng psalmer, var det en manlig mördare som hörde henne. Hon lade sitt öra intill muren där det fanns ett litet hål borrat och hörde någon fråga: ”Är du en ängel eller är du en människa som talar och sjunger om Gud? Jag är en mördare men tror du Gud kan ge mig nåd.” Kvinnan ropade olika bibelställen in till mannen och samtalen resulterade i att mannen bad Gud om nåd.

Inför Rätten

När hennes sak kom upp efter sex veckor i rätten visade det sig att hon egentligen hörde till Skaraborgs län. Hon skulle då transporteras till Mariestad för att förhöras vidare. På fångtransporten dit hade man skickat med mannen som hon hade pratat med igenom hålet i muren. Han skulle avrättas på Kinnekulle för sitt brott. De kunde samtala om Gud hela vägen.

Kvinnan dömdes till ytterligare straff i Mariestads fängelse på vatten och bröd med stöd av konventikelplakatet och mannen halshöggs för sina brott.

Källa: Roparna : varför kunde de inte tiga?